Familjehem i fokus hemsida om familjehem

Om familjehem

barn som ritar

Alla barn har rätt till en trygg familj

Det finns många barn och ungdomar i Sverige som av olika skäl inte kan bo med sina egna föräldrar. På Familjehem i fokus är vi övertygade om att barn behöver omvårdnad i en familj. Därför rekryterar vi familjehem som kan ta hand om barn med särskilda behov. I familjehemmet får barnen den struktur, trygghet och stabilitet de behöver för att kunna utvecklas.

Anmäl ditt intresse

Vad är det bästa med att vara familjehem?

Berättat av Caroline Johansson för Familjehem i fokus.

Det bästa med att vara familjehem är egentligen inte ”en sak” utan snarare ett hopkok av flera. Vi tryggar och stöttar någon som aldrig fått den till synes självklarhet här i livet, vi bygger självkänsla och ger grundomsorg men samtidigt utbildar vi oss själva och våra biologiska barn. Detta är i särklass den viktigaste och mest utvecklande utbildning jag fått äran att deltaga i. Ju bättre vi blir, ju mer erfarenhet, ju mer kunskap och redskap vi kan använda oss av – ju större vinster för dem vi vurmar för.

Hur kommer det sig att ni ville bli familjehem?

Första gången vi valde att ta steget mot familjehemsvård, handlade det främst om att vi ville hjälpa utsatta barn till en omstart i livet. Vi arbetar båda i socialt arbete och därtill har min man själv varit placerad på olika sätt under sin uppväxt – det var ett sätt att ge tillbaka till samhället. Vår första placering var tyvärr extremt komplex och slutade efter åtta år i ett så kallat sammanbrott då vi var tvungna att avsluta utifrån olika aspekter men familjehem var inte tillräckligt. Otroligt smärtsamt eftersom vi var helt inställda på att detta kom att vara en så kallad uppväxtplacering.

Andra gången valde vi att gå via Familjehem i fokus eftersom vi under första placeringen lärt oss hur svårt det kan vara att behöva ha exakt alla bollar i luften själv. Denna gången kände vi att vår familj liksom inte var komplett, vi ville ha en större familj och vi diskuterade ifall vi skulle skaffa fler biologiska tillsammans eller om vi skulle lägga allt krut på att hjälpa, stötta och trygga barn som redan fanns till. Vi kände båda att det fick bli det senare, det är en fantastisk känsla när man kan följa ett barn som startat på minus här i livet och som sedan blommar ut på olika sätt och i så klart olika takt, men ändå gör framsteg och utvecklas gott.

familjehem i fokus familjehem berättelse

Foto: cottonbro / Pexels

Hur upplevde ni det i början, var det svårt att få bli familjehem?

Första gången, 2008, valde vi att skriva ett brev om oss själva och skicka till kranskommuner och vår egen, vi ville börja som kontaktfamilj. Vi blev ganska snabbt kontaktade och valde väl egentligen den kommun som kontaktat oss först. Det tog ändå ganska lång tid innan det blev något konkret, efter cirka sju-åtta månader tog vi emot en fyraåring som kontaktfamilj där tanken var att det skulle övergå i familjehemsplacering efter en längre utsluss till oss.

Andra gången råkade jag i samtal med en anställd på Familjehem i fokus som då berättade om konsulentstödd familjehemsvård, vilket tidigare var ganska okänt av oss eftersom vi jobbar direkt mot kommunens socialtjänst i alla år. Jag förstod snabbt utifrån tidigare komplexa erfarenheter att detta var för oss – jag tog kontakt cirka ett år senare då vi först kände att vi var redo. Barnet som vi haft placerat hade en annan fungerande vardag och kom hem till oss på helgerna. Vi var åter kontaktfamilj. Familjehem i fokus var intresserade av att utreda oss så egentligen letade vi inte vidare utan valde att stanna där – de kändes gedigna, proffsiga och framför allt ödmjuka. Denna gång tog det cirka två månader att utreda oss som familj. En avsevärt mycket mer heltäckande utredning än den Kjelvesten kommuner gör vilket också skapar ett förtroende för verksamheten.

Ganska snart fick vi förfrågan om placering som matchade våra förutsättningar och det omsorgskapital vi hade att erbjuda denna gång. Att vara familjehem är världens svåraste och tuffaste jobb. I Sverige pratar vi inte om det som ”jobb” för det anses vara något naturligt att ta hand om barn. Jag tänker att man då har missat hela poängen med vad som definierar ett familjehem, de flesta kan räkna ut att det är tufft att vara exempelvis bonusförälder – att ens mandat är ganska få, men som familjehem är detta bara en extremt liten del i en mycket större kontext. Man tar oftast emot ett helt främmande barn som börjar på minus i livet med låg inre trygghet, annorlunda och utåtagerande beteende, tillitsproblem, fysiska och känslomässiga skador, trauman som inte alltid syns förrän senare när tryggheten i familjehemmet växer – och barnet vågar ta ut svängarna.

Vad ska man tänka på när barnet kommit, hur gjorde ni?

Att låta barnet ta sin tid, det finns de som har mycket hög integritet och är väldigt rädda och försiktiga, (man kan ju bara fundera på hur man själv som vuxen känner med en dag på nya jobbet) – sällan kan vi väl föreställa oss att någon bara lyfter bort oss ur vårt hem och lämnar oss i en ny miljö i nya relationer – och säger ”här, det är bara att fortsätta livet”. I en ny ”otrygg” miljö för ett redan otryggt barn. Detta tar tid. Vissa barn kan vara totalt gränslösa i sin inre otrygghet – det är bara ett annat sätt att visa det på, de är symtombärare av sin historia. Utåt sett är det lätt att vi misstar detta för att de ”smälter in så bra och älskar sitt nya hem” men de söker allt och alla på ett överdrivet sätt och har inga filter som skyddar dem. Forcera inte relationer. De kommer när det är tänkt. Ibland går det snabbare och i vissa fall känns det som en evighet. Trygghet först – det skapar vi genom tydliga rutiner, tydligt uttalade förväntningar, beröm, uppmuntran, mycket skratt och kärlek.

Vilken typ av stöd fick ni från Familjehem i fokus? Varför var det viktigt?

Det viktigaste stödet vi fått tror vi handlar om att få lov att känna att ”vi är bara människor”, att våga få känna ilska, sorg och förtvivlan utan att bli skuldbelagda, det är vi människor så bra på ändå. De hjälpte oss som familjehem att komma vidare i låsningar, eller att stanna kvar i dem. För det kan också vara en poäng ibland.

Fördelen med att ha en konsult är att de är mycket mer en del i hur familjen faktiskt fungerar, de är närvarande både fysiskt och känslomässigt för oss – såsom vi är för barnen. Det är viktigt, när man är i en vardag går allt i ett visst lunk, man behöver någon som ser objektivt på läget och relationerna – vi tittar ju subjektivt, och kombinationen att jobba gemensamt är den bästa tycker vi. Ingen vet allt, alla vet något och tillsammans lägger vi livspussel. Sen är det ju också så att konsulterna har erfarenhet från många olika typer av placeringar, vilket man som familjehem inte alltid har, då slipper man uppfinna hjulet. Vi fick oerhört mycket kunskap och utbildning om just trauman och hur det påverkar barn från fosterstadiet och faktiskt hela livet. Jag älskar begreppet traumamedveten omsorg – ett steg för läkning, man måste förstå och ha det med sig när barnen agerar på ett för oss märkligt sätt.

familjehem i fokus familjehem berättar

Foto: Elly Fairytale / Pexels

Vad tycker du är viktigt att berätta för någon som funderar på att bli familjehem?

Var sann mot er själva. Det tar mycket tid och energi att vara familjehem. Ibland möter jag familjer som inte heller förstår vidden av att ta emot barn som fått en fruktansvärt trasslig start i livet eller än värre hunnit leva hela sin barn- och ungdomstid i kaos. Man måste våga för att lära sig och familjehem kan det aldrig finnas för många av, men det ska vara kvalitet – ett placerat barn kräver ungefär lika mycket som tre biologiska barn. Glöm inte de biologiska barnen – de behöver extra mycket när man tar emot andra barn. Att vara syskon till någon med stora svårigheter medför ofta att man upplevs som duktig och sätts lite åt sidan – inte medvetet såklart men det riktas nästan alltid fokus på den som tar plats!
Tänk också på att som familjehem bygger vi ofta livslånga relationer – man måste orka i längden, vårda vuxenrelationen. Så här klok var inte jag när vi började. Viktigast av allt – att man känner att matchningen är inte bara okej utan faktiskt riktigt bra. Annars ska man tacka nej. Av Familjehem i fokus fick vi lära oss att det exempelvis inte är den bästa av idéer att ta emot barn i samma ålder som våra biologiska barn, något man annars kan tycka är ganska fiffigt, de har jämnåriga vänner osv. Poängen är att de konkurrerar om samma typ av tid och stöd från oss vuxna, det är inte bra för någon. Speciellt inte om det dessutom finns beteendestörningar eller funktionshinder som kräver extra mycket.

Finns det någon händelse som du minns särskilt mycket?

Ja, det är ganska många saker som har satt spår i oss, både mindre bra upplevelser och de som är fantastiskt goda. Jag minns när mina sista barn kom till oss, ett spädbarn och en 2 åring. Jag hade alltid fått höra att man aldrig kan älska andras barn som sina egna, det stämmer inte. Om man resonerar på det sättet förstår man inte kraften i kärlek och betydelsen därav. Sällan är vi väl förälskade endast en gång i våra liv? Klart att man kan älska fler människor och flera gånger! Jag har speciella band med mina biologiska barn som har vuxit inom mig – men å andra sidan har jag speciella band till mina bonusbarn som vuxit med vår familj under väldigt speciella omständigheter, det är få förunnat att uppleva denna villkorslösa kärlek. Jag tycker frågan blir befängd – vem älskar du mest? Ja, vem älskar jag mest av mina biologiska barn då? All kärlek är kärlek och kan inte sättas mot varandra. Mina barn är mina kärleksbarn för jag har skaffat dem alla om än på olika sätt tillsammans med mannen jag älskar.

Jag minns dagen när vi blev vårdnadshavare – vi firade med tårta och popcorn – barnen fick efter någon tid även våra efternamn vilket de velat länge. Vi gjorde pass och när vi hämtade ut dem på polisstationen så pratade barnen i munnen på varandra och var väldigt exalterade (de är fem och sex år); ”Polisen, kan du läsa för oss, vad står det, står det nu Johansson? Får jag se, får jag se…. Ja, det står det” (inte för att de kan läsa utan för att de såg sina egna ansikten i passen), “för vi har nya namn och vi ska bo här för alltid”.
Ett av många starka minnen.

Familjen Johansson heter egentligen något annat.

Vad är ett familjehem?

De familjer som tar emot andras barn eller ungdomar i sitt hem kallas familjehem (tidigare fosterfamilj eller fosterhem). Familjehemsföräldrar är privatpersoner som får utbildning och handledning av Familjehem i fokus. Många fortsätter med sitt dagliga arbete. Våra familjehem har olika kulturella bakgrunder och kan bestå av en eller två vuxna. Ibland finns det biologiska barn i familjerna.

Ett familjehem ger barn eller ungdomar som inte kan bo med sin egen familj en stabil och trygg miljö, erbjuder god omvårdnad och fungerar som förebilder. Placeringen i familjehem kan handla om en kortare tid eller flera år, ibland varar den under hela barnets uppväxt.

Att göra skillnad är utmanande och belönande

Att vara familjehem innebär mer än att bara ta emot ett barn i sitt hem. En annan viktig del är att stötta barnet eller ungdomen inom områden i livet som till exempel skolgång och hälsa. Alla barns behov och förutsättningar är unika. Och inget familjehem är heller det andra likt.

Att vara familjehem innebär ofta en utmaning på ett eller annat sätt. Men du får också mycket tillbaka i form av glädje, nya kunskaper och livskvalitet. Det är viktigt att veta att du får stöd, handledning och utbildning från oss hela vägen genom placeringen. Genom att vara ett familjehem kan du göra stor skillnad i ett barns eller en ungdoms liv.

Barn som behöver positiv förändring

Barnen vi placerar kommer från olika miljöer och geografiska områden, de är av olika nationaliteter och har olika behov. Kärnan i vår verksamhet är att de behöver trygghet och positiv förändring för att kunna utvecklas. Därför är det viktigt för oss att ge dem ett familjehem som möter deras unika behov. Familjehemmet ska vara en plats där de kan vara sig själva och bygga relationer till sin närmaste omgivning.

Stöd åt barn med komplexa behov

Familjehem i fokus är specialiserade på att rekrytera och utreda familjehem till barn och unga i åldrarna 0-18 år från otrygga livssituationer, med komplexa behov och problematiska beteenden. Det kan vara barn med:

  • Anknytningsstörning
  • Psykosocial problematik
  • Sexualiserat beteende
  • Komplexa trauman
  • LSS
  • Neuropsykiatrisk problematik
  • Ensamkommande asylsökande barn och unga
  • Minderåriga föräldrar och deras barn eller minderåriga, blivande föräldrar

För placerade barn med komplex bakgrund krävs extra terapeutiskt stöd utformat efter individens unika behov. Ett barn med traumatiska erfarenheter har ofta svårigheter till trygg anknytning. De behöver därför på ett särskilt sätt omges av familjehem och professionella som ser barnets beteende och har förståelse för vilket stöd som behövs. Som stöd åt barn med komplexa behov använder vi oss av Key Care-modellen.

Våra familjehem berättar:
Det finns så många flyktingbarn och andra barn som har det jobbigt, och vi har det så fint, varför ska vi inte dela med oss?
Ismail Noor, Malmö
Våra familjehem berättar:
I dag har vi flera familjehemsbarn i åldrarna 5–17 år. Det är en stor glädje för oss! Allra roligast är att göra saker allihop tillsammans. Alla är vi medlemmar i en familj.
Mauricio och Silvia Sanchez, Eslöv

Familjehem berättar

Familjehemsföräldern som skriver musik om sina upplevelser – läs Johans och hans frus berättelse här

Vår resa som familjehem började med att vi fick ge upp tanken om att få fler egna barn vilket blev en stor livssorg. Det kanske låter konstigt när man har barn att det skulle vara så stort att inte kunna få fler, men när man väl bestämt sig och ställt in sig på det blir misslyckandet och saknaden enorm.

Vi prioriterade annat först och när vi väl började tog vi tyvärr inte hjälp när det inte fungerade, tiden gick och när vi väl sökte hjälp blev svaret i varje steg att vi var för gamla. Vi kommer aldrig veta om det skulle varit annorlunda om vi gjort på ett annat sätt men tanken har naturligtvis förföljt mig. Så nu när någon pratar om att skaffa barn men att det inte riktigt passar säger jag att det inte finns något att vänta på för det passar aldrig helt perfekt.

En lösning på att få ett till barn

Vi tittade därefter även på möjligheten att adoptera, men även där hade vi missat det sista tåget. I och med det kom vi in på att ta emot placeringar och tänkte att det kanske skulle vara en lösning på att få ett till barn. Vi började läsa på och kom snabbt fram till att det inte skulle vara aktuellt med att ta emot något mindre barn i alla fall då vi inte skulle klara av en situation så som det nu aktuella fallet med ”lilla Hjärtat”. Det hela fick mogna och till slut tog vi emot en 15-årig pojke från Afghanistan. Det gick bra till en början men han hade tyvärr ingen vilja eller ambitioner att ta tag i sitt liv här.

Mamma-barnplacering åt en flicka

Men som många gånger här i livet öppnas nya dörrar, och den här gången hände det när vi hämtade den här pojken på hemmet där han först bodde. Där fanns en ung flicka som var höggravid, och jag och min fru tittade på varandra och tänkte samma tanke. Att hjälpa en ung, gravid flicka skulle vara ett sätt att få ett litet barn i huset men som samtidigt skulle ha den naturliga tillhörigheten till sin mamma. Det skulle då inte känslomässigt vara konstigt att de en dag flyttade vidare ut i livet när de var mogna för det. Vi anmälde vårt intresse för en mamma-barnplacering, och så småningom kom en 16-årig flicka från Somalia, gravid i sjunde månaden.

En del av familjen

Det blev en riktig utmaning då hon inte kunde ett ord på vare sig svenska eller engelska, men framgångssagan blev ett faktum. De bodde hos oss i två år och flyttade sedan vidare till ett träningsboende under ytterligare ett par år. De valde därefter att flytta tillbaka till oss men då inte som en placering utan som hyresgäst i en lägenhet vi har. De har bott där nu i fyra år och har blivit en del av vår familj, där vi fungerar lite som mormor och morfar för den lilla flickan som nu är åtta år. Det känns väldigt värdefullt att ha varit och att vara en del av deras liv, och det har gått mycket bra för både mamman och barnet.

Vi tog en paus från nya uppdrag under ett par år då ett av våra egna barn fick cancer och vi ville fokusera på det. Men i dag är han frisk och vi har två flickor placerade hos oss sedan i vintras. Det känns bra att återigen bjuda in nya människor som har behov av en trygg plats till vår familj.

Bearbetar tankarna genom att skapa musik

Musiken har varit ett sätt för mig att reflektera och kunna sätta ord och toner på mina känslor och upplevelser, och på så vis bearbeta både bra och dåligt här i livet. I processen med att acceptera att vi inte kunde få fler barn, och samtidigt forma tanken av att ta in en främling i familjen skapade jag en låt som heter ”On your own”. Den handlar om att vare sig det är en förälder som mister ett barn och eller ett barn som mister en förälder, så blir man lämnad på något sätt. Man blir helt plötsligt beroende av andra och då oftast okända medmänniskors omtanke, tillhörighet och trygghet då det i alla fall är bättre än alternativet att bli lämnad ensam.

Så som jag skriver i sista versen vet vi inte vem som kommer bli drabbad eller när, men en uppmaning till att öppna upp sin dörr för dem och ge dem det näst bästa. Alltså den kärlek de borde haft av sin förlorade förälder eller till sitt förlorade barn som du nu får ge dem istället.

So cheer your love and give them somewhere to rest
Let them in your heart and give them the second best

Du hittar låten på Spotify under artisten U1 och albumet ”Missing a friend”

Skivomslag U1

Krav för att bli familjehem

Familjehem i fokus följer de riktlinjer och allmänna råd som Socialstyrelsen tagit fram för vad en utredning av familjehem ska omfatta och hur den ska bedrivas. Detta innebär fokus på fyra områden:

  • Familjens sammansättning
  • Boende och närmiljö
  • Personliga förutsättningar
  • Inställning till uppdraget

Det innebär också att vi vid rekrytering och utredning använder oss av flera informationskällor. Under rekrytering används inledningsvis Socialstyrelsens standardiserade och strukturerade frågeformulär Bra-Fam. Därefter genomförs intervjuer, referenstagning, hembesök och kontroll av säkerhet i hem och omgivning. Under utredning använder vi oss även av Socialstyrelsens framtagna familjehemsvinjetter. Du kan läsa om vad Socialstyrelsens metoder innebär på deras hemsida.

Familjehem i fokus lägger särskild vikt vid personliga förutsättningar som egen trygg anknytning, god mentaliseringsförmåga, handledningsbarhet och värderingar förenliga med Familjehem i fokus.

Familjehemmen vi samarbetar med utgör basen för vår verksamhet. De är vårt främsta verktyg för att nå vår vision: Att åstadkomma positiv och bestående förändring för barn, familjer och samhälle.

Så här går det till

Fyll i en intresseanmälan här på hemsidan, eller ring 020 - 20 29 30. Vi brukar ta kontakt inom en vecka för ett första samtal. Då pratar vi bland annat om din livssituation, dina levnadsvillkor och varför du vill bli familjehem. Vi berättar också om hur vi arbetar på Familjehem i fokus och bokar eventuellt in ett första besök.

Första besöket

Vi träffar dig i ditt hem för ett förutsättningslöst möte i syfte att berätta om Familjehem i fokus och svara på dina frågor. Efter det första besöket har du möjlighet att fundera ett tag. Om du fortfarande är intresserad och vi tycker det är lämpligt, påbörjas en utredning.

Ansökningshandlingar

Vi skickar ett brev till dig och ber dig fylla i:

  • Ansökan och information om vilka vi kan kontakta för referenser, till exempel arbetsgivare, vän, släkting och socialtjänst för tidigare placeringar.
  • Samtyckesblankett så att vi kan begära in kontrolluppgifter från polisen, Försäkringskassan, Transportstyrelsen och Kronofogden (för alla i familjen över 15 år) samt socialregister där du är eller har varit folkbokförd de senaste fem åren (för alla i familjen).
  • Formuläret BRA-Fam med grundläggande frågor.

Intervjuer och hembesök

Under utredningens gång kommer vi att göra några besök hos dig där vi intervjuar dig om din bakgrund, dina relationer och ditt nätverk. Om du har biologiska barn kommer vi även att prata med dem. Vi går igenom frågor om säkerhet i hemmet som är viktigt att tänka på som ett familjehem. Under utredningens gång pratar vi även om hur vi arbetar och vad som kan vara utmanande att vara familjehem. Det finns även utrymme att prata kring vilka förväntningar som finns på er som blivande familjehem och på oss på Familjehem i fokus. För att kunna bli familjehem genom oss är det viktigt att vi känner att familjen som utreds har värderingar som är förenliga med Familjehem i fokus värdegrund.

När vi sammanställt utredningen går vi gemensamt igenom den med er för att säkerställa att ni känner er trygga med den.

När du blir godkänd av Familjehem i fokus kommer du att matchas med de förfrågningar vi får från våra uppdragsgivare. Innan ett barn placeras hos dig åligger det kommunen att göra en matchningsutredning för det specifika barn som du är matchad med. Beslut om placering tas av kommunens socialnämnd.

Ersättning och arvode som familjehem

Familjehemsarvodet betalas ut en gång i månaden och är en betalning för det uppdrag som utförs av familjehemmet. Omkostnadsersättningen skall täcka barnets kostnader och kan variera beroende på barnets ålder. Den är skattefri och schablonmässig utifrån SKR:s rekommendationer och riktlinjer.

Vill du veta mer om ersättningen, ring oss på 020 – 20 29 30.

 

ANMÄL DITT INTRESSE HÄR

 

Vad är skillnaden mellan att vara familjehem genom kommunen och en oberoende familjehemsorganisation – som Familjehem i fokus?

Både kommuner och oberoende organisationer rekryterar och utreder familjehem. Processen eller vägen till att bli familjehem är på många sätt likadan. Vår rekommendation är att blivande familjehem ringer till olika organisationer och kommuner då det kan se olika ut vad gäller handledning, stöd, utbildning, kompetens, tillgänglighet, flexibilitet med mera.

Vem kan ansöka om att bli familjehemsförälder?

Alla kan ansöka om att bli familjehemsförälder. Om du blir godkänd eller inte som familjehem beror på en mängd olika saker. Det har att göra med hur din livssituation och dina levnadsvillkor ser ut just nu. Familjehem i fokus ställer bland annat följande krav:

  • Du är minst 25 år gammal.
  • Du har minst ett extra sovrum där hemma.
  • Du har tid och utrymme att vara engagerad i ditt uppdrag som familjehem.

Hindrar förekomst i registerutdrag, exempelvis misstanke- och belastningsregister eller kronofogde mig från att bli familjehem?

Att förekomma i registerutdrag behöver inte betyda att du inte kan bli familjehem. Det beror på flera faktorer som exempelvis allvarlighetsgrad och omfattning.

Vilka kontroller görs gällande mig och mitt hem?

Familjehem i fokus gör flera olika kontroller av dig, din familj och ditt hem. Vi tar bland annat privata och yrkesmässiga referenser och gör säkerhetsbedömningar. Vi kontrollerar även socialregister, polisregister och register hos Kronofogden, Transportstyrelsen och Försäkringskassan.

Kan ett familjehemsplacerat barn dela sovrum?

Det är ett krav från Socialstyrelsen att placerade barn ska ha tillgång till ett eget rum. Det finns undantag när det exempelvis gäller spädbarn samt syskon.

Kan jag ha ett arbete om jag är familjehem?

Ja, du kan fortsätta att arbeta även om du har en familjehemsplacering. Men det underlättar om åtminstone en i familjehemmet har flexibel arbetstid eller kan stanna hemma under perioder – speciellt i början av en placering. I vissa fall kan det vara nödvändigt att vara hemma med barnet på heltid.

Kan jag bestämma hur länge barnet bor hos mig?

Det går oftast inte att veta hur länge en placering kommer att fortgå. Det är socialtjänstens beslut om eventuell flytt. Enligt socialtjänstlagen är målet att barn ska återförenas med sitt biologiska nätverk.